sagor.

sagor.

Jag har alltid upplevt det som att jag är med i en fantastisk saga. När jag var liten älskade jag sagoböcker av Elsa Beskow och John Bauer. Då hade jag lätt för att leva mig in i lekar och glömma bort tiden, springa runt i klänningar och jag var alldeles säker på att jag var snövit. När jag åkte bil och satt och tänkte, tittandes ut genom fönstret, var det ju helt självklart att jag var en prinsessa som hade rövats bort som liten och nu så letade ett helt kungarike efter mig. 

Så småningom när jag började skolan och sedan växte upp lite grann, så skulle man inte tänka på sådant. Man skulle ha jazzbyxor och vitt läppglans. Drömmar och lekar hörde till dagisbarnen. Men inom mig fanns den lilla sagoflickan. Och lite utanpå med. Med min gröna stickade tröja och mitt långa hår var jag fortfarande inte riktigt som de andra.

Nu när man är stor och ansedd vuxen kanske man kan tro att det blivit ännu svårare att tänka på att man är med i en saga. Men för mig är det nog tvärt om. Man har ingen som säger till en hur man ska vara, eller vem man ska vara med.  Vissa dagar är ganska grå. Men så, ibland, när man vaknar i sin mjuka säng, när man går upp och bara känner att idag, idag är det en stor dag.  Man har glitter i hjärtat och tar på sig kronan. Idag är det en sådan dag.  

när jag fryser tar jag på mig en skön grön tröja med rosett på. det kan du också göra. ten feet tröja hos Mon Chéri för femhundranittiofemkronor.